What´s the buzz

Inatt drömde jag en hemsk mardröm. Jag brukar drömma mardrömmar väldigt ofta men den här var lite ovanlig och väldigt stark.

Jag drömde att jag hade skrivit en artikel om ett band från Gotland där jag hade nämnt endel mindre snälla saker. Varför jag skulle ha gjort det är ologiskt, men i alla fall gick artikeln i tryck och mitt i natten knackar det på dörren. Jag öppnar dörren på furulundsgatan 20 som är huset jag vuxit upp i, och utanför står några från bandet och pekar fuck you till mig. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände sen men de var rasande och jagade mig runt huset.
Haha! Va fan är det här tänkte jag när jag vaknade. Men när jag tänkt igenom det tror jag att jag vet vad det handlar om.

Som journalist är man utsatt. Folk kan tycka och tänka jävligt mycket om hur och vad man skriver. Jag är väl helt enkelt rädd. Jag vill föra fram sanningen men den är inte alltid så vacker. Dessutom har man ofta oerhörd tidspress och får kanske inte tag i all nödvändig information. Ta exempelvis Peter Bratt och Jan Guilllou som suttit i fängelse för "avslöjanden" som inte ansågs lämpliga. Eller den där bruden som skrev om en vindsvåning häromveckan och blev totalt sågad...

Dagens låt blir av det gotländska bandet som jag nästan känner skuld till nu. Dem är helt fantastiska, speciellt live.

Tony Clifton – Grey Havens