0

Hur jobbade en journalist före internets tid?

Förra veckan ställde jag en fråga på en sida för journalister på fb "Journalistbubblan". Det blev en tråd på hit intills 30 svar. Frågan var ”Kan någon förklara för mig hur en journalist jobbade före internet och mobilernas tid?”
Skitkul att läsa alla svar:

  • Kan nån förklara för mig hur en journalist jobbade innan internet och mobilernas tid?
  • · September 28 at 3:36pm
      • Åsa Ohlsson Ja, det undrar jag också!!!
        September 28 at 3:50pm · · 1 person
      • Thore Soneson Mindre uppdateringar och omskrivningar av nätartiklar ...
        September 28 at 4:40pm · · 1 person
      • Henrik Sannesson De slapp skicka texter för citatläsning...
        September 28 at 10:13pm · · 3 people
      • Sofia Mirjamsdotter Man satt i telefon hela jävla dagarna och ringde samma nummer om och om igen och ibland fick man sva
        September 28 at 10:23pm · · 8 people
      • Erika Wiman Och ännu längre tillbaka så skickademan bildrullar till labb, man skrev manus på maskin och man använde fötterna och gick än hit än dit. Samt satt en massa i telefon och man lämnade telefonmeddelanden via växeltelefonister som faktiskt nådde mottagaren.
        Thursday at 12:35am · · 3 people
      • Ingrid Jernberg Man tänkte innan man skrev.
        Thursday at 6:38am · · 2 people
      • Petra Jankov Picha Och så ringde man ett par gånger om dagen till polisen och frågade: - Har det hänt något?
        Thursday at 8:52am · · 3 people
      • Leo Wallentin och man hade telefonkatalogens alla delar i en bokhylla på redaktionen
        Thursday at 10:10am · · 2 people
      • Djeiran Amini och tv-skärmarna som även idag finns på redaktionerna och visar CNN, BBC osv... dem kollade man på - på riktigt! och man läste igenom utländska papperstidningar och letade nyheter. och sen fanns ju faxen förstås.
        Thursday at 10:55am · · 1 person
      • Anders Thoresson Jag tittade av en tillfällighet i en gammal kursbok från JMG igår:

        "Den som vill arbeta som journalist måste arbeta på dator. Och inte bara arbeta - dessutom kunna lämna texten på diskett eller allra helst via modem. Dagens journalist bör också behärska sökning via databaser och kunna surfa på Internet för att få fram fakta snabbt."

        Tryckår? 1997. För er som frilansar bjuder jag på stycket precis innan som bonus:

        "När en frilansjournalist, som lever på att leverera artiklar till olika tidningar, kontaktar en redaktion för att sälja en nyhetsartikel är det (förutom priset) tre frågor nyhetschefen ställer sig:
        * Är det en bra nyhet som vi kan vara ensamma om?
        * Är skribenten känd på tidningen - kan vi alltså lita på att materialet håller vad det lovar och att texten är välskriven?
        * Vilken dator använder skribenten och hur kan texten levereras?"

        Ni glömmer väl inte att diskutera er teknik med redaktörerna?
        Thursday at 11:32am · · 11 people
      • Lasse Lundeberg Lokalredaktionen hade polisradion på. (Eller?)
        Thursday at 7:04pm · · 1 person
      • Martina Cederqvist på en lokaltidning jag jobbade på i somras hade vi både polisradion på och ringde dit flera ggr om dagen. Är det inte så på alla dagstidningar alltså?
        Friday at 6:58am ·
      • Tomas Carlsson Förr jobbade man på samma sätt som idag, fast det tog längre tid, men å andra sidan slapp man korrläsa sina texter själv. Grunderna i hantverket är trots allt desamma idag - kontaktnät, tips, research, bearbetning, presentation. Istället för att slå på internet brukade jag ringa bibliotekarien som var villig att ta fram bakgrundsfakta ur deras rika skatt av uppslagsverk och faktaböcker.
        Friday at 9:35am · · 2 people
      • Tove Hansson Martina Cederqvist: Polisen har infört det nya, krypterade, radiosystemet Rakel som inte går att avlyssna.
        Friday at 10:55am · · 1 person
      • Susanna Kumlien Nu backar jag till för RIKTIGT länge sen: man hade manuspapper med karbon emellan så att det blev tre kopior. Med linjal drog man ett streck för antal nedslag per rad (jag har för mig vi körde antingen 12 eller 48). Sedan skrev man. Att vänta på blåkopian från sätteriet var alltid spännande. Det var sista chansen att ändra något (fast helst inte, för det var mycket pyssel med detta). Folk man intervjuade kunde om de insisterade få sina pratminus upplästa per telefon. Skulle man kontakta exempelvis New York eller andra avlägsna platser, använde man något som kallades telex. Det fanns också telexmottagning för telegram. Och på nätterna kunde man få sitta och lyssna på polisradion.
        Friday at 11:35am · · 1 person
      • Susanna Kumlien PS telex var väldigt krångligt att använda minns jag. Ett enda felslag och hela översändningen gick om intet. Det var jättelika apparater med en telefonlur på. Och alltså föregångare till faxen. DS
        Friday at 11:38am ·
      • Joakim Jardenberg Glöm inte telefoto. Mitt ansvarsområde på sydnytt ;)
        Friday at 11:51am via mobile · · 1 person
      • Erika Wiman Sån lyx, på Nerikes Allehandas lokalredaktioner fick vi skicka bildrullar med buss/bil
        Friday at 11:57am · · 1 person
      • Carina Tenor På min praktik 1989 blev jag skickad till biblioteket för att hämta en bok om musik till kulturredaktören.
        Friday at 11:57am · · 2 people
      • Carina Tenor Senare minns jag hur vi ringde in till c-red och fick dem faxa en kopia på önskad sida ur Vem är det? (Hette den så?). Och ja, jag har soppat svartvita rullar.
        Friday at 11:58am · · 2 people
      • Dennis Kjellin ‎1973 tog det fyra min att faxa en A4-sida!
        Friday at 1:36pm · · 5 people
      • Lasse Lundeberg Utrikeskorrarna för tidning ringde hem på dålig telefon och läste upp sina texter för redigerare. Då gällde det att med tydlig frenetisk ton artikulera varje stavelse och hålla uppe tonen ända till sista bokstav. Rösten blev endast ett kyligt redskap för en serie bokstäver. (Detta är vad jag som arbetat mest med radio tror hände) Stilen kunde behövas även för radiorapporter på dåliga ledningar.

        Detta är nog förklaringen till den alltjämt kvardröjande stil som idag hörs mest hos BBC:s radioreportrar; att läsa med entonig skarp ton och hålla den till sista bokstav.
        Friday at 1:56pm ·
      • Susanna Kumlien Dennis - du ser! Telexen var vida överlägsen....
        Friday at 1:56pm ·
      • Dennis Kjellin Absolut!
        Friday at 2:06pm ·
      • Roman Pixell jag hade sökare och kontantkort
        Friday at 3:46pm · · 1 person
      • Susanna Kumlien Någon mer än jag som minns Tandyn? En fiffig liten grej man fick med sig på reportageresa. Bara att ansluta till telefonjacket på hotellrummet, så gick texten iväg till redaktionen på bara en kvart-tjugo minuter någonting.
        Friday at 4:11pm via mobile · · 1 person
      • Roman Pixell sen hade jag även mitt telefonregister i excel. det skrev jag ut en gång i veckan och häftade. sedan antecknade jag nya nummer från möten direkt på utskriften, som alltid låg dubbelvikt och häftad i backfickan. i början var det fyra sidor, men så småningom blev det allt mindre och mindre fontstorlekar och sex sidor papper. 1998 förde jag över hela registret till min newton, det är alltså samma register i botten som jag nu har på min mac! fascinerande...
        Friday at 4:17pm · · 1 person

    • Marianne Hofman Ja, den minns jag. Och de två rören med filmframkallningsvätska som stod inne på redaktionens lilla toalett... Fast det bästa var ju om vi hann göra jobben klara så att vi kunde skicka oframkallade filmer till centralred. Bussen gick klockan tre...
      Sunday at 9:38pm · · 1 person
      Jenny Wickberg När jag skriver på mitt tangentbord så får man en vision av hur det lät på redaktionerna, eftersom jag hamrar in bokstäverna. Ena dottern frågade mig härom dagen om inte mina datorer brukar gå sönder av den härdhänta behandlingen.22 hours ago · · 1 person