Svensk musikexport
Idag fick vi skriva krönika i skolan. Observera att den är skriven på tid så hann inte göra all research jag hade velat. Men det är kul och skitnyttigt att jobba på deadline. Ska man hålla på och blogga får man väl bjuda på det så kan ju ni gå in och rätta det som inte stämmer :)
Visste ni att Sverige är det tredje största landet efter USA och England inom musikexport?
Björn Skifs ”Hooked on a feeling” och Abbas ”Waterloo” ligger i topp historiskt som de mest spelade svenska låtar i utlandet.
Sverige är känt för sina skickliga hårdrocksband men framför allt nuförtiden för sina hitmakare; producenter och låtskrivare som Denniz Pop, Max Martin, Anders Bagge, Jörgen Elofsson, Red One, m.m. De har hjälpt världsartister som Britney Spears, Backstreet Boys, Celine Dion, Kelly Clarkson och Lady Gaga att slå i USA och resten av världen.
Går man tillbaka i tiden började popvågen på 60-talet, då endast inom Sverige med band som Tages och Nationalteatern. Influerat av folkmusik som i sin tur influerats av kyrkmusik o.s.v. Vi i Sverige är bra på rock och lättsam pop. Mindre bra på R&B och Hip Hop vilket är logiskt med tanke på vår brist på afroamerikaner i landet.
Abba, Ace of Base, Robyn, The Hives, Roxette, The Cardigans och Basshunter är alla svenska artister som lyckats slå stenhårt utanför landet.
Men vad är det då som gör att Sverige är så bra på att leverera ”hits”?
Jag tror nämligen att vi har en speciell sammansättning som gör att vi klarar av detta jobb som inte är helt självklart eller enkelt.
Vi är ambitiösa, ödmjuka, pålitliga och realistiska. Om man kombinerar dessa egenskaper med att svenska musiker är oerhört skickliga och bär på mycket kunskap har man en speciell sammansättning som är unik. Dessutom har vi haft de kommunala musikskolorna.
Varför det ofta brister i USA t.ex. är för att amerikaner är uppvuxna med att tro på sig själva. Detta är något jag alltid förespråkar annars och som vi behöver mer av i Sverige. Hur jag förkastar och vill halshugga Jante är ett kaptiel eller en hel bok för sig. Tyvärr gör den amerikanska mentaliteten ibland dock att de blir orealistiska och tycker att allt de gör är ”the dopest thing ever”. Dessutom är de väldigt bra på ”mycket prat och liten verkstad”. Nu sitter jag och klankar ned lite på amerikaner som ändå är störst i världen på pop- musik men hade man ökat Sveriges folkmängd till 300 miljoner och lägger till att 80 % av USA:s befolkning har europeiskt ursprung så är jag övertygad om att vi svenskar hade lett. Eller inte, jag har inga svar. Om sanningen ska fram så saknar jag USA skitmycket just nu och försöker hitta anledningar till att älska Sverige.
Visste ni att Sverige är det tredje största landet efter USA och England inom musikexport?
Björn Skifs ”Hooked on a feeling” och Abbas ”Waterloo” ligger i topp historiskt som de mest spelade svenska låtar i utlandet.
Sverige är känt för sina skickliga hårdrocksband men framför allt nuförtiden för sina hitmakare; producenter och låtskrivare som Denniz Pop, Max Martin, Anders Bagge, Jörgen Elofsson, Red One, m.m. De har hjälpt världsartister som Britney Spears, Backstreet Boys, Celine Dion, Kelly Clarkson och Lady Gaga att slå i USA och resten av världen.
Går man tillbaka i tiden började popvågen på 60-talet, då endast inom Sverige med band som Tages och Nationalteatern. Influerat av folkmusik som i sin tur influerats av kyrkmusik o.s.v. Vi i Sverige är bra på rock och lättsam pop. Mindre bra på R&B och Hip Hop vilket är logiskt med tanke på vår brist på afroamerikaner i landet.
Abba, Ace of Base, Robyn, The Hives, Roxette, The Cardigans och Basshunter är alla svenska artister som lyckats slå stenhårt utanför landet.
Men vad är det då som gör att Sverige är så bra på att leverera ”hits”?
Jag tror nämligen att vi har en speciell sammansättning som gör att vi klarar av detta jobb som inte är helt självklart eller enkelt.
Vi är ambitiösa, ödmjuka, pålitliga och realistiska. Om man kombinerar dessa egenskaper med att svenska musiker är oerhört skickliga och bär på mycket kunskap har man en speciell sammansättning som är unik. Dessutom har vi haft de kommunala musikskolorna.
Varför det ofta brister i USA t.ex. är för att amerikaner är uppvuxna med att tro på sig själva. Detta är något jag alltid förespråkar annars och som vi behöver mer av i Sverige. Hur jag förkastar och vill halshugga Jante är ett kaptiel eller en hel bok för sig. Tyvärr gör den amerikanska mentaliteten ibland dock att de blir orealistiska och tycker att allt de gör är ”the dopest thing ever”. Dessutom är de väldigt bra på ”mycket prat och liten verkstad”. Nu sitter jag och klankar ned lite på amerikaner som ändå är störst i världen på pop- musik men hade man ökat Sveriges folkmängd till 300 miljoner och lägger till att 80 % av USA:s befolkning har europeiskt ursprung så är jag övertygad om att vi svenskar hade lett. Eller inte, jag har inga svar. Om sanningen ska fram så saknar jag USA skitmycket just nu och försöker hitta anledningar till att älska Sverige.