2

Min debattartikel om alternativmedicin

 

Integrera alternativmedicinen mer i sjukvården

Martina Cederqvist 24/2/2011

 


En landstingundersökning gjord 2001 visade att varannan stockholmare har använt sig av alternativmedicin. Ändå räknas inte komplementär och alternativ medicin som hälso- och sjukvård enligt lagen i Sverige. Vi bör inspireras av Norge där 85 % av sjukhusen använder sig av alternativa behandlingsformer. Några av dem är homeopati, hypnos, biofeedback, aromaterapi och tankefältsterapi. Om sjukvården började tänka mer holistiskt (kropp och själ hör ihop) skulle färre behöva sjukskrivas, man skulle slippa bli hopplöst vidareskickad och vi skulle spendera mindre pengar på all slags vård.

 

Det går framåt men alldeles för långsamt. Akupunktur började användas för 26 år sedan i den västerländska skolmedicinen. Även friskvårdstänket börjar ta mer plats. FAR är ett exempel; Fysisk aktivitet på recept. Till exempel har det använts för handikappade barn som fått ridning på hästar utskrivet på recept och som har visat sig vara mycket hjälpsamt. Men FAR används inte tillräckligt i sjukvården.

 

I höstas gick jag till en tjusig vårdcentral på Östermalm för min underliga huvudvärk som kombinerades med väldig trötthet och andfåddhet vid minsta ansträngning. Läkaren, en svensk man i 50-årsåldern, frågade lite om hur huvudvärken uppenbarade sig och tog sedan mitt blodtryck. Sedan gav han mig en remiss till synundersökning och bad mig kolla mina blodvärden. Han frågade ingenting om hur jag mådde i övrigt, livsstil eller min bakgrund. Efter att ha fått bekräftat att mina värden var utomordentliga och synen var som en örns, tog jag ett välbehövligt jullov och därmed försvann mina besvär. Jag började reflektera själv och förstod att det hela handlade om stress.

 

Min kära far har både högt blodtryck och kolesterolvärde. Han går på regelbundna besök hos sin doktor som varje gång skriver ut nya recept på medicin. Aldrig har doktorn haft något att säga om motion och rätt mat. Jag som dotter och friskvårdare försöker så gott jag kan att dra med pappa på promenader och locka med hälsosam mat men han ser ingen anledning att följa mina råd. Doktorn vet väl bäst?

Många motargument bygger på att alternativmedicin inte är vetenskapligt bevisat men faktum är att många metoder är bevisade. Häromdagen på TV4 nyhetsmorgon kom det till exempel fram en ny forskning gjord på Massachusetts General Hospital, som visar att Hippocampus, centrum i hjärnan för minne och inlärning växer och får tätare vävnad i samband med meditation. Det är även vetenskapligt bevisat att stress ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar som är vårt lands största folksjukdom, så därmed kan man säga att all lugnande och kroppsmedvetande meditation av olika slag; yoga, qi gong, tai chi, ett varmt bad, skogspromenader, mental avslappning ökar chansen till ett längre liv.

 

Att det förekommer människor inom alternativvärlden som saknar diplomering och kan vilseleda människor kan jag hålla med om. Precis som med en vanlig doktor vill man gärna få rekommendationer och veta vad personen har för utbildning. Vi har väl alla varit med om att den vanliga vården har missbedömt våra symptom och min egen erfarenhet är att detta sker oftare i sjukvården än i den alternativa. Och skulle man nu föra in alternativmedicin på de kommunala sjukhusen, skulle det självfallet vara pålitlig och välutbildad personal.

På KI:s läkarutbildning som är fyra år ingår ingen obligatorisk utbildning i alternativ medicin. En ljuspunkt kom dock 2000 då en valbar kurs i Komplementär, Alternativ och Integrativ Medicin infördes. Men eftersom detta bara är en valbar kurs innebär detta alltså att om jag går till en läkare och berättar om tidigare behandlingar som kanske bara kommer från alternativa metoder, kan det vara så att han eller hon inte har en aning om vad jag pratar om. Den enda psykologin läkarprogrammet har på schemat är ”Professionell utveckling” som endast utgår från läkaren själv och dennes bemötande med patienten. Men hur är det med psykologin hos patienten? Ofta är det ren psykisk påfrestning som har orsakat själva sjukdomarna som kanske flyttar runt i kroppen och ger helt olika symptom. Det får läkarna inte lära sig mycket om.

 

En vän till mig slutade att menstruera i flera år, antagligen på grund av både inre och yttre stress. En hormonspecialist inom den vanliga vården skrev ut p-piller. Visst fungerade detta men hon vågade inte fortsätta ta dem med tanke på den allmänna risken att få en blodpropp eller stroke som alla p-piller medför. Mensen försvann igen så fort hon slutade med p-pillerna. Efter att ha varit hos en homeopat (naturläkare) fick hon ett naturläkemedel i flytande form att ta i cirka två månader. Medicinen bestod endast av naturliga örter och medförde inga bieffekter och när den var slut återvände menstruationen och har sedan dess återkommit regelbundet.

 

När det holistiska tänkandet ändå är så självklart och accepterat i nutidens samhälle, bör vi få förmånen att tillämpa naturmedicinen till samma pris som den vanliga vården. Att få möjlighet att dra ned på starka mediciner med obehagliga bieffekter och komplettera med naturens resurser. Speciellt med tanke på att vi är ett land som betalar högst skatt i världen och för att Sverige är så generöst och ger ”alla rätt till sjukvård”. Men det är en debatt för sig.

 

 

Jag tycker att det ska krävas vetenskapliga bevis för att en behandlingsmetod fungerar för att den ens ska få komma i närheten av sjukvården. Att meditation påverkar hjärnan på något sätt är inte så konstigt, allt du tittar på, tar på, eller tänker på påverkar din hjärna på något sätt. Frågan är vad som faktiskt hjälper mot specifika problem.

Du verkar inte riktigt veta vad homeopati är. Du säger att din vän fick homeopatiska läkemedel bestående av "naturliga örter" - homeopatiska läkemedel består inte av någonting förutom "vibrationer". Och det är inte jag som raljerar, utan det är faktiskt så, det är väl det enda som jag och homeopater är överens om. Med det lilla tillägget att jag förstår att de där vibrationerna inte existerar. Men läs själv om du inte tror mig.



Och en annan grej, naturliga örter. Det tycker du alltså är bra sjukvård. Vad betyder det då egentligen? Det finns hallucinogena örter, giftiga örter etc. Allt 100% naturligt. Man måste komma ihåg att allt i naturen är inte bra och allt kemiskt är inte dåligt.



Det där är bara detaljer egentligen. Den stora frågan är: varifrån tycker du att alla dessa pengar ska tas? Som ska läggas på metoder utan bevisad effekt. Är det moraliskt försvarbart att byta en cancerbehandling eller en hjärtoperation (alltså sådant som har bevisad effekt och faktiskt räddar liv) mot några homeopati- eller akupunkturbehandlingar (som inte har någon bevisad effekt)? Eller sånt som i bästa fall ger lite lindring med genom placebo. Det finns ingen stor plånbok att bara plocka ur, ska nåt in så ska nåt ut.



Ett annat problem blir ju gränsdragningen. Om man inte kräver vetenskapliga bevis för att ta in en behandling i vården, vad ska man då ha för tröskel? Ett argument brukar vara att folket ska få bestämma. Det folket vill ha, det ska man ta in. Okej, då kan vi se fram emot en himla massa öl-terapi, sexterapi och massage.



Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.